Välkomna till Bäcksedakaninernas hemsida!
Jag som driver sidan heter Majken, är 23 år och bor i Bäckseda, utanför Vetlanda, i Småland. Jag fick min första kanin, Vitnos, när jag var 8 år och blev förälskad i detta djur på en gång. 4 år senare adopterade jag en vän till henne; Fluff. Fluff och Vitnos levde sen sida vid sida i 6år innan Vitnos till följd av en narkos som hon aldrig vaknade ur dog, 10 år gammal, på våren 2008. Fluff blev aldrig densamma efter att Vitnos dött men levde ändå i fyra år efter att hon gick bort. Han dog av testikelcancer 2012, 11 år gammal.
2013 var jag och min sambo Tomas på resa i Polen. Vi mötte då Nuss, en helt fantastiskt vacker liten dvärgkanin som adopterade och tog med oss på båten hem. Ett halvår senare upprepades proceduren; vi var återigen i Polen och mötte Blubb som också fick följa med hem. Nuss och Blubb blev snabbt vänner och trots att Nuss inte var kastrerad så levde de tillsammans från det att Blubb var 4månader.
Vitnos och Fluff bodde inomhus hela sina liv och trivdes fantastiskt bra med det. Nuss och Blubb trivdes däremot inte lika bra inomhus och efter att ha testat en rad olika bomöjligheter så bygde vi vår utegård. Vill ni läsa mer om hur kaningården är byggd kan ni göra det under fliken "Bygget av kaningården".
Eftersom gården var så stor, precis som familjens kärlek till kaniner, så ville vi såklart ha fler kaniner. Av en slump kom jag i kontakt med Erika som bodde en halvtimme från mig och som skulle flytta och därför var tvungen att göra sig av med en av hennes teddyvädurar Gräddnos och Smultron. Jag föll pladask för rasen och försöker idag lära mig så mycket som möjligt om dem.
Gräddnos var otroligt skygg när hon kom till oss. Att inte bli hanterad som liten och många flytter på kort tid hade satt sina spår. Den första veckan som hon var hos oss var jag tvungen att ha vinterhandskar OCH grytvantar. Efter att ha fått många djupa och infekterade bett var jag även tvungen att införskaffa ett par gummistövlar. Jag trodde aldrig att vi två skulle bli kompisar men i skrivande stund har hon bott här i två veckor och idag är det ljusår bättre än vad det var för två veckor sedan. Det råder inga tvivel om att det bor en liten mysdrottning i henne och förhoppningsvis kan en trygg och nära relation med vår familj få den sidan att komma fram. Hennes dotter, Smultron, är bland de mysigare kaninerna jag någonsin mött och jag är säker på att detta är något hon ärvt från sin mamma.
